När ska en använda jämställdhet, jämlikhet eller likabehandling?
Vi märker att det många gånger finns en oklarhet i användningen av jämställdhet, jämlikhet och likabehandling.
Det är inte konstigt eftersom översättningen mellan finska och svenska haltar, samt att användningen mellan Sverige och Finland skiljer sig åt. Så hur ska vi då förstå och använda dessa ord? Ett sätt är att titta på hur dessa ord beskrivs i vår lagstiftning eftersom de formar normer vad och vem som ska skyddas ur ett rättligt perspektiv. Lagspråket påverkar också vilka ord vi använder som en del arbetsgivaransvaret, eller uppdraget inom offentlig förvaltning.
I Statsrådets handbok ” Svenskt lagspråk i Finland Slaf Ruotsinkielinen lakikieli” har man samlat de oilka betydelserna för yhdenvertaisuus på svenska i lagspråket:
– Jämlikhet (t.ex. i grundlagen), likställdhet (t.ex. i ungdomslagen 72/2006), likställighet (t.ex. i aktiebolagslagen 624/2006), likabehandling (t.ex. i diskrimineringslagen 1325/2014), likvärdighet (idrottslagen 390/2015).
Detta gäller även ibland då begreppet tasa-arvo använts:
ihmiset ovat yhdenvertaisia lain edessä = alla är lika inför lagen(6 § i grundlagen) yhdenvertaisuusperiaate = likställighetsprincipen.
Jämlikhet finns definierat i Finlands grundlag som en del av de grundläggande fri- och rättigheterna. Jämlikhet betyder att alla är lika inför lagen. Att Ingen får, utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller funktionsnedsättning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.
Jämlikhet kan därför ses som ett paraplybegrepp som inbegriper alla människors lika värde och begreppets uppkomst kan hittas i den franska revolutionen (slagordet frihet, jämlikhet och broderskap). På finska är jämlikhet yhdenvertaisuus.
Istället för att hela tiden prata om ”jämlikhet mellan kvinnor och män” skapades på 70-talet av kvinnorörelsen i de skandinaviska länderna ett eget begrepp; jämställdhet (norska: likestilling, danska: ligestilling). Detta specifika begrepp finns inte på finska eller engelska.
Att skriva ”jämställdhet mellan könen” blir därför en tautologi, men som hittas i många myndigheters dokument. Orsaken till detta är delvis för att jämställdhet som eget begrepp inte finns på finska och det delvis blir en felaktig översättning, men också en brist på kunskap om ordet.
Tautologin ”jämställdhet mellan kvinnor och män” förekommer också, vilket delvis beror på att det är det begreppet som används i jämställdhetslagen (lag om jämställdhet mellan kvinnor och män). Idag inbegriper jämställdhetslagen inte enbart en binär förståelse av kön som enbart kvinnor och män, utan inbegriper också personer med annan könsidentitet och könsuttryck än man eller kvinna. Syftet med jämställdhetslagen är att förebygga direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck och att främja jämställdhet.
Diskrimineringslagen stadgar att Ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan.
Syfte med lagen är att främja likabehandling och därmed förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering.
Likabehandlingsprincipen är en grundläggande princip inom bla. Europeiska unionen. Principen handlar om att personer och företag från en medlemsstat inte får diskrimineras i en annan stat.
Likabehandling utgår från likabehandlingsprincipen som är operativ, en metod och ett mätinstrument för att granska hur lågt vi kommit i arbetet, där fokus ligger på individnivå och inbegriper alla – både de som blir och inte blir diskriminerade. Likabehandlingsprincipen handlar om att kontinuerligt garantera att exempelvis myndigheters rutiner, åtgärder och beslut inte ska basera sig på antaganden, utan på fakta. Likabehandling förväntas bidra till jämlikhet. I diskrimineringslagen står det att alla arbetsgivare och läroanstalter ska göra en likabehandlingsplan. I Sverige används främst likabehandlingsplaner för utbildningssektorn, medan man för arbetsplatserna snarare benämner det som ”aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering på arbetsplatsen”.
Att enbart behandla lika behöver inte bidra till jämlikhet, tvärtom. Samma beslut eller behandling kan få olika effekt och konsekvenser för olika personer i olika situationer. En konsekvensanalys handlar om att undersöka om likabehandlingsprincipen undergräver jämlikheten och ställer människor i olika positioner.
I diskrimineringslagen hittas även arbetsgivarnas skyldighet att gör rimliga anpassningar, för att likabehandling för personer med funktionsnedsättning ska uppnås. Då krävs likvärdig behandling för att målet med jämlikhet, ska uppnås. Det kan vara att erbjuda ljudslinga eller ett lugnt rum för den som behöver en paus för att kunna fortsätta hålla fokus under arbetsdagen.
Likabehandling kan även vara svårt att använda i text på grund av dess lingvistiska form, därför används jämlikhet och likabehandling ofta parallellt och förstärker deras utbytbarhet på svenska i Finland. Detta bidrar till en rörighet om vad vi egentligen pratar om, är det operativa arbetet på individnivå eller visionen och samhällsförändringen vi vill lyfta.
Då vi arbetar med jämställdhet och jämlikhet behöver vi funktionella begrepp. Jämlikhet och jämställdhet handlar om människors lika värde och är samtidigt en vision för förändringsarbetet som handlar om samhället i stort och hur vi bemöter varandra. Att jobba jämlikhetsfrämjande handlar om värdegrundsfrågor, som att arbeta mot stereotypa föreställningar, antaganden eller förväntningar på vissa grupper av människor står i fokus. Då fokus ligger på kön använder vi begreppet jämställdhetsfrämjande. Om vi inte tar tag i frågor koppla till stereotypa föreställningar om människor kommer vi inte att heller att ha färdigheten att kunna behandla alla lika.
